Vi kom oss över till Tagbilaran och köpte biljetter till snabbfärja som två timmar senare angjorde Cebu, där väntade en beställd bil som tog oss till norra Cebu där lokala båten tog över, dessa båtar är fantastiska och liknar inget annat. Smala i skrovet och på sidorna är allt upphängt av bamburör som snyggt är ihopsurrat med tråd.. inga spik ock skruv här inte. Liknar mest en trimaran och långt ner i mitten av skrovet sitter en vrålande dieselmotor som jag hoppas skall hålla även denna korta resa över till Malapascua. 

Mona är som vanligt packad🤪 18 bak och 7 fram (kg) 

Väl framme vid ett fint resort ser vi att receptionen är tom.. ingen där?.. när vi kommer fram till disken tittar 3 små leenden upp och säger `Welcome Sir` detta föranledde senare en kort diskussion mellan mig och Mona om huruvida diskarna är ovanligt höga eller om Filippinare är ovanligt korta😀

Jag är rätt tacksam för dessa vänliga, småväxta leenden, det är nämligen först nu som jag för första gången i livet känner mig lång och storvuxen och jag behöver inte sträcka på mig i onödan. 

Numera gläds jag åt att gå fram till disken, med ett leende funderar jag om det sitter 1-2 eller 3 därnere/bakom.😁

Malapascua är en förhållandevis liten ö, vi vandrade runt ön i flippflopp häromdagen. Det är rätt ut i landsbygden, smala grusvägar och stigar, ungdomar kör turister på sina motorcyklar, inte allt för sällan både 3 och fyra pers bak på.. både vi och alla getter kastar åt sidan så fort dom kommer.

Det är hårfint om vad som är vägar/stigar eller familjernas bakgård, men det spelar ingen roll, för alla ler och hälsar glatt. Det är fiske och turism som dominerar dom blyga inkomsterna, 300 pesos är en snittlön för dagen (51 kr / dag) ! Standarden på husen är sisådär, när den korrigerade plåten tagit slut så fyller dom på med papp.. men det är rent och snyggt, inga sopor, inga plastflaskor och en enorm skillnad från Indien.

Är det fattigt? Det är enkelt att säga ja på den frågan, samtidigt så är det den nivån alla lever i, klimatet gör ju det också lite enklare, som skandinav fyller vi lätt i med att det är ju i alla fall inte minusgrader😬 Minusgrader är en icke fråga, dom verkar lyckliga, dom flesta jobbar och har inkomst på något sätt, dom fiskar, dom har mat på bordet och givetvis hjälper turismen upp det hela en del.

Lokala shoppinggata i stan..

Husfrun skalar sockerbetor..

Barnen spelar basket mellan plåtskjulen..

Barnen är bedårande söta, i sin färgglada kläder leker dom på stranden och i kontrasterna mot det turkosa havet blir allt vackert.. kan helt enkelt inte låta bli att fota - kanske adoptera? 😁😁

Precis som på Panglao dödar vi tid, vi läser, badar, tränar lite, njuter, äter god mat och tillåter oss att njuta av lugnet och häromdagen äntrade vi ännu en bambu-trimaran för en tur ut på havet och ner till en liten Sandö som heter Kalanggaman.. bad och snorkling för hela slanten.

Om några dagar (onsdag) skall vi se till att bli packade igen och då fortsätter äventyret till `Down Under` / Vi byter ut badbyxor och flippflopp mot shorts och skor och landar i Sydney 17 Jan.. exakt en månad efter vi lämnade Sverige. 

Vi tackar dessa tropiska breddgrader, vänliga människor, varma sol, härliga stränder, billiga middagar och ser fram emot att möta civilisationen igen.

Hälsningar 

E&M