Vi sitter på rummet, 3:e våningen av Hotel Rosario i Copacabana i Bolivia och blickar ut över världens högst belägna sjö (Titicacasjön, 3,800 meter över havet) med en syrgasmask över ansiktet😮 men vi återkommer lite senare i detta bloggavsnitt om varför...
Vi landade i Cusco (Peru) efter ett dygn i Lima för att förbereda oss på en vandring på Inkaleden till Machupicchu, vad vi inte funderat så mycket över var höjden över havet, ca 3,500 meter över havet, detta är en del av bergskedjan Anderna. Det tog inte mer än några timmar så slog höjdsjuka till☹️ Första natten blev jobbig utan sömn, kraftig huvudvärk, illamående 🤮 och dålig mage!!
Cusco är förutom detta en ganska trevlig stad/by där Inkakulturen har sitt fäste, folkets utseende vittnar absolut om Inka (Indianliknande) och inte sällan vackra. Dom talar förutom Spanska också ett eget språk precis som ca 9 miljoner andra gör i områden omkring Peru, Bolivia, Chile, Argentina och det heter "Quechua" Inte likt något annat och i sitt ursprung var detta bara ett talspråk utan skrift.
Vi bytte hotell några hundra meter ner för backen i hopp om bättre leverne?
Några dagar senare blev det transport till "Ollantyatambo" och med tåg genom dalen mot Aguas Caliente där vi kliver av mitt på rälsen och möter "Edwin" vår guide på Inkaleden och Machupicchu, en underbar kille med 21 års erfarenhet av livet som guide i dessa trakter, han kan det mesta om Inkas och vi får ha honom för oss själva👍 Givetvis pratar han också Quechua lika bra som Engelska. Vandringen tar sin början och utsikten är makalös vacker, smala steniga Inka-stigar som slingrar sig på kanten av bergen och inte sällan en hel del trappsteg av gammal granit som Inkafolket byggdes på 1400-talet. Vid stannade även till vid några typiska Inkafästen där det odlades på terasser.
7 timmar senare ör vi framme vid "The Sun Gate" vi gick ju bara en del av Inkaleden, heder till dom som går hela vägen👍 det var nog så tufft den bit vi gick.
Övernattade i Machupicchu pueblo (by) Upp tidigt, 04:30 för att nå upp till ingången av MP tidig morgon och nu har en trevlig mor och dotter från Norge anslutit, och när vi står där skingrar sig dimman och MP tonar upp sig, en häftig känsla och vädret är på vår sida, sol och värme kryper på och Edwin ger oss en superfin guidning genom detta Inkasäte, kulturen som rådde, där solen, vattnet, och moder jord är bland dom viktigaste elementen, likaså Condoren, Puman och Ormen med ledordet Inte stjäla - Inte ljuga - Inte vara lat.
Tillbaka till Cusco för ytterligare en natt innan avfärd till Puno som ligger 7 timmars bussresa från Cusco (fortfarande Peru) mest för att korta av resan mot La Paz. Landskapet passerar revy, höga berg, öppna fält och ful arkitektur, där varenda hus likt kuber är byggda i röd ful tegel och armeringsjärnen spretar åt alla håll, som om det inte är färdigt, det andas fattigdom, en och annan Lama och Alpacka syns till liksom knubbiga Inkatanter i roliga plommonstop.
Vi valde ett säkert (lugnt) men udda utflyktsmål, "UROS" folket som bor på vassöar sedan urminnes tider utanför Puno i Titicacasjön, utflykten må ha varit lite väl tillrättalagd men helt klart udda och annorlunda. Folk bor och lever verkligen så här..
Ca 100 vassöar med pålar så dom inte driver iväg till Bolivia och sammanlagt ca 2000 pers, skolor, sjukvård, fiske och turism driver dessa människor, vi fick möjlighet att åka i deras vassbåt som roddes av två ganska kraftiga kvinnor och vi var 14 pers ombord, hon till vänster var visst president för en av öarna👊
Vi bussade oss vidare till Copacabana, inte i Rio utan i Bolivia, gränsövergången var en promenad på 150 meter, så var vi i Bolivia😎
Copacabana är betydligt mindre än Puno, en liten by med en huvudgata där restauranger och barer kantar varandra, också en så kallad restauranggata utmed stranden, inte helt likt det man förväntar sig..😬
Vi passade på att åka ut till "Isla del sol" strax utanför Copacabana, också det ett Inkafäste, solen var betydande för Inkafolket så helt naturligt fick ön heta Island of the Sun, ön bredvid hette givetvis Island of the moon.
Nu sitter vi på ett gatukafe och väntar på bussen som skall ta oss till La Paz där vi blir kvar i två dagar. Syrgasmasken.. jo, det är så att vi drabbats ganska ordentligt av "Höjdsjuka" fortfarande efter 7-8 dagar är vi ordentligt påverkade, det är inte helt hälsosamt att bo och vistas på 3500-3900 meter över havet, trodde det skulle gå över efter några dagar, men icke!☹️ vi knaprar diverse piller vi blir rekommenderade och andas syrgas. Bra roomservice på hotellet må jag säga, istället för att beställa upp några Gin & Tonic valde vi en 10 liters syrgastub som vi växelandas i 10 minuters intervaller var 3-4 timme.. lite annorlunda! 🥴
För min del känns det som en riktig jävla bakfylla. Trots detta så är dessa dagar fantastiska, helt annorlunda, udda, äkta Latinamerikanskt och intrycken är många.
Kommit fram till La Paz, världens högst belägna stad (3,600-4,000 meter över havet) första anblicken säger "total kaos" men med dagens guide "David" så fick vi en annan bild av stan och omgivningar, fängelset San Pedro som byggdes för drygt 100 år sedan och som förbereddes för ca 100 fångar, nu är det drygt 1000 st därinne, det är som ett samhälle i sig utan vakter och man köper sig sin egen cell, om ni inte har lyssnat på den näst intill osannolika historien om " Svensken i Bolivia" P3 Dokumentären , eller läst boken el choco så gör det, ni ångrar er inte.
0 kommentar(er)
